Förs drog vi iväg, sex barn mellan 11 och 3 år, fyra vuxna, en hund och lite (med betoning på lite) fika på en femkilometersrunda. Med några tårar, torkade aprikoser och en pappa som stundtals drog 3 barn i dragpulkan kom vi runt. Och aldrig har väl den väntande picknicken smakat SÅ GOTT. Efter maten skulle jag och den andra mamman åka en liten, liten runda. Ca 13 km senare, när mörkret redan fallit kom vi tillbaka efter en tur som gick upp och ner, upp och ner. Ett tag trodde vi att vi skulle bli tvungna att ringa fjällräddningen. Vi hade inte RIKTIGT koll på spårkartan om man säger så... Men nu är vi hemma i stugan och kakelugnen är tänd och middagen kommer vara det godaste vi ätit.
Det ser helt fantastiskt mysigt ut med all den dar snon och jag kan tanka mig att ni hade varldens godaste middag efter det dar aventyret =p
SvaraRaderaGott nytt ar Frida!!
Det var skönt att ni inte behövde ringa fjällräddningen!! Smakar extra gott efter ett sådant äventyr!
SvaraRaderaWihhh, vardagsSPÄNNING for the win! Hoppas att middagen var fantastisk. Kan tänka mig det :)
SvaraRadera