Den nionde maj ska jag cykla Skandisloppet här i Uppsala. Jag har valt mellanvarianten, 85 kilometer, som är längre än vad jag någonsin cyklat (nej, jag är ingen Vättenrundare) men ändå inte så långt att jag tror att jag kommer att dö. Så nu gäller det att samla på sig cykelmil. Kommer ju inte att bli fruktansvärt många eftersom premiären begicks i fredags, bara drygt fyra veckor innan loppet. Men är man en frusen vackert-väder-cyklist så är man. Tur att maken hade ett cykel-ryck för några år sedan och införskaffade skoöverdrag och cykeljacka i gore tex som jag kan låna. För hu så kallt det kan bli i vinden där ute på landsvägarna!
I går tog jag i alla fall det andra träningspasset på min vita springare. 44 ensamma, inte så förfärligt blåsiga kilometrar betade jag av, och i dag är jag rätt mör i benen. På lördag har jag bokat in en cykeldejt, då bär det av till Sigtuna för fika och sedan hem igen. Cirka 6 mil tror jag det blir. Och jag har hört att man på tävling klarar dubbla den sträcka man kört på träning, så då tror jag att jag kan känna mig lugn? Ska dock försöka klämma in så många pass jag kan de närmsta veckorna, även om de inte blir rekordlånga (tar ju så himla lång tid!).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar