Jag tycker det är rätt kul med Facebook. Jag är en hemskt nyfiken person, så jag tycker det är kul att ha lite koll på vad andra i bekantskapskretsen gör. Jag har en hel del "FB-vänner" som jag inte träffat på år och dar, men det tycker jag bara är kul. Några har jag fått förnyad kontakt med via FB. För nån månad sen hittade jag min första riktiga pojkvän där. Vi skildes väl inte direkt åt som vänner, men det var ju hundra år sedan. Jag skickade honom ett meddelande för jag tänkte att det skulle vara kul att säga hej. Men jag fick inget svar. Nada. Oh well.
I dag fick jag en vänförfrågan från min bästis i mellanstadiet. Hon som brutalt "dumpade" mig i 7:an för att hänga med de coola tjejerna i stället. Hon som aldrig mer pratade med mig trots att vi gick i samma skola fram till och med gymnasiet. Nu vill hon vara min vän på FB. Inte för att jag går omkring och är arg på henne längre, men man undrar ju hur hon tänker. Så jag skrev ett meddelande till henne och undrade hur hon tänkte. Lite Häxan Surtant får man väl vara ibland?
Hur tänker ni om Facebookvänner?
Och ja, jag är fortfarande lungsjuk. I dag ska jag nog kolla på Sex and the City-filmen. Och äta choklad. Då måste man ju bli frisk.
Update: Sen kan man ju använda FB till att reda ut gamla oförrätter, och det kan också vara skönt!
torsdag 22 april 2010
om facebook
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är inte lätt med FB, man vill ju ha kontakt med familj och vänner men ibland undrar man varför vissa vill adda en....man FÅR faktiskt nobba!
SvaraRaderaPia: fast med den här tjejen blev jag lite nyfiken, så jag hoppas hon svarar. hon förstörde så himla mycket för mig när hon inte ville vara kompis med mig längre i den där känsliga åldern, efter hennes dumpning var jag helt ensam ett tag, och det var inte kul. men hon kanske inte alls minns det så. vore så kul att veta hur hon tänker. hoppas hon svarar.
SvaraRaderaJag nobbade mycket i början men nu bryr jag mig inte längre. Jag tycker att FB är ett fantastiskt sätt att komma i kontakt med gamla kompisar. I början addade jag inga gamla pojkvänner men nu har jag accepterat dem.
SvaraRaderaEmma N
Häxan surtant är ett av mina favvoalias ;) Men mest i jobbet... (oj!) Jag har skickat en förfrågan som försvann i cyberspace, men nu är jag glad att hon inte accepterade. Lite klurigt kan det vara, jag vet tex inte hur jag skulle svara om jag fick en förfrågan av chefen...
SvaraRaderaJag är ju då förmodligen den enda i norra Europa som inte är med iFacebook...
SvaraRaderaMen jag har funderat på att göra slag i saken!;)
/mickis
Emma: jag har inte funderat så mycket förrän den här tjejen klämkäckt dök upp och låtsades som om hon inte alls varit aptaskig mot mig där i högstadiet...
SvaraRaderaFröet: jag skickar inga förfrågningar till mina studenter, men om de frågade mig skulle jag acceptera. men det känns inte bra att som överordnad fråga underställda.
mickis: mest är det roligt!
Tycker det är helt rätt att du frågar! Du är ingen surtant för det. Skulle ha gjort precis detsamma som du! Go girl!
SvaraRaderaKram
Malin: tack för pepp! och du, hur överlevde vi högstadiet i vår knäppa klass egentligen?
SvaraRaderaHallå där "häxan surtant" jätteskönt att vi kunde reda ut det som hände i sjuan. Kram på dig
SvaraRaderaLillan&Lillebror: sannerligen!! kram.
SvaraRaderaJag accepterar gamla x, mobbare, chefer u name it. Anledningen är nog att jag som du är nyfiken som en strut. Dessutom ser jag inte så allvarligt på FB.
SvaraRaderaJag menar man väljer ju hur intima grejer man lägger ut om sig själv. Visst om jag skrev "idag har jag varit på IVF-kliniken och inga ägg kunde hittas" så skulle jag nog bara vilja ha 5 kompisar. Men nu har jag ju bloggen till sådant mer privat och där är jag anonym.
Berätta gärna om och vad hon svarar...
storkenflyger: vi redde ut allt och jag är glad, för nu minns jag våra glada minnen och inte hur det slutade (vi var ju tonåringar då och tonåringar är ju inte så finkänsliga). så nu känns det som jag återvunnit en kär gammal vän!
SvaraRaderamen vad fantastiskt att få en sån sak utredd på "gamla dar"! ett hekto lättare själ liksom.
SvaraRaderafru a: ja, verkligen!
SvaraRadera