Man kan ju inte bara hålla på att gnälla över att man inte är tillräckligt bra. Om man verkligen vill bli bättre på nåt så får man helt enkelt anstränga sig. Så i dag tog jag med mig maken på en löptur (han är värsta löpfantomen) för att få lite hjälp att hålla upp tempot. Jag sa vilket tempo jag ville hålla, och jag att ville klara det i 5 km. Sen såg han till att jag gjorde det. Sa åt mig att hålla igen när jag sprang för fort i början, och peppade mig när jag var trött i slutet. Det var jobbigt men inte dödsjobbigt. Totalt blev det drygt 13 km och nu känns det bra. Jag flyttade mig ut ur bekvämlighetszonen, och jag dog inte.
söndag 2 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skönt att kunna springa med mannen. Det borde jag också göra, ja inte med din man (även om det säkert skulle vara trevligt) men med min egen. Får kanske passa på nu när min mamma är på besök några dagar och kan passa barnen.
SvaraRaderaYogamamma: det blir inte av så ofta för oss heller, men man får passa på när det finns barnvakt!
SvaraRaderaBra gjort! Ibland behöver man ta med maken på en tur :-)
SvaraRaderamia: jag klarade 5 km i 5:35, hade jag inte gjort utan draghjälp!
SvaraRadera