Jag älskar min familj. Men på morgonen har jag världens suraste humör. Jag blir arg om maken går upp för tidigt. Eller för sent. Irriterar mig på att det låter så när han gör frukost. Stör mig på att jag inte får borsta tänderna och läsa tidningen samtidigt. Blir arg när maken ska raka sig samtidigt som jag sminkar sig. Men det har ju inget att göra med honom, han gör bara normala morgonaktiviteter på ett helt normalt sätt. Det är jag. Jag gillar inte folk på morgonen. Inte nån. Jag vill vara helt själv, och ha det helt tyst. Inget umgänge. Inte radio. Inte tv. Bara min frukost och tidningen.
Förlåt maken.
fredag 30 januari 2009
morgon-morr
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
samma här. jag tycker att jag beter mig någorlunda humant men vi är nog alla tacksamma för att jag går hemifrån före halv sju.
SvaraRaderatingeling: åh, om man fick smita så tidigt. Själv måste jag administrera barnens lämning hos dagmamman.
SvaraRaderaGud vad skönt att det inte bara är jag...
SvaraRaderaAtomflickan: man skulle ha ett eget morgonrum, dit ingen annan fick gå!
SvaraRaderadet är därför jag oftast går upp en timme innan jag behöver, för att få tidningen för mig själv, och kaffet...
SvaraRaderasara: fast då skulle jag få gå upp kl 5, lite väl tidigt för min smak.
SvaraRadera