Jag älskar skor. Intresset har jag antagligen ärvt av min mor. I alla fall har vi båda många, många skor. Fast hon har smalare finare fötter och kan gå en dag i högklackat utan att dö. Det kan inte jag. I alla fall, mina allra mest älskade skor var ett par oxblodsröda Dr Martens som jag köpte i England ca 1993. De använde jag tills de föll isär, lukten ska vi inte tala om.
Nu är jag lite sugen på att köpa ett par nya. Likadana. Är man lite patetisk då? Jag lovar att inte matcha dem med svarta cykelbyxor och Perl Jam-tröja som jag gjorde sist.
Ha, ha. Jag hade också Docs vid den där tiden ungefär. Olika varianter. Och nu går jag i samma tankar. Kanske ett par nya. De har ju så många snygga modeller nu och klassikerna är ju inte dumma. Men jag kan inte heller bestämma mig för om det är patetiskt eller inte. Lutar åt att jag är vuxen nog att stå över sådant och slå till.
SvaraRaderae: jag är sååå sugen på klassikerna! tänker som du att när man är vuxen så får man ju faktiskt göra precis som man vill!
SvaraRaderaÅhhhh, jag bodde också i Dr Martens vissa perioder! Och cykelbyxor och Pearl Jam-tröja låter väl helcoolt.
SvaraRaderaTvå par hade jag, ett par oxblodsröda som jag köpte i USA -97 o ett pat smala med sammetsyta. Mina står bara o väntar på att bli använda! :)
SvaraRaderaoch jag kan inte riktigt skaka av mig högstadiekänslan och bilden av skolans rasistgäng som spred skräck i korridorerna.
SvaraRaderanej, ska jag ha kängor så får det bli ett par lite mer feminina och helt minneslösa.
Pia: ja, när det begav sig tyckte jag det var stencoolt!
SvaraRaderaJenny: jag älskade tyvärr sönder mina.
Linda: usch då, hos oss hade alla DrMartens. Fast jag vill ha utan stålhätta, de är faktiskt ganska nätta!
Åh, I remember the day... =) Jag har kvar mina låga svarta med stålhätta och rutiga snören. Använde dem på konsert förra sommaren, men lite spruckna är de allt. =)
SvaraRaderaEmma: härlans pärlans!
SvaraRadera