torsdag 11 mars 2010

utan broddar i slottsbacken

Backintervaller stod på dagens schema. Jag utnyttjar min flexibla arbetstid och springer på dagtid. Skönt för en kvinna som avskyr mörker. Utan vare sig broddar eller fleecetröja kutade jag i väg mot slottet. Carolinabacken hela vägen upp till slottet. Lärdomsstadens längsta och brantaste backe. Tre gånger kutade jag hela vägen upp. Sen joggade jag tillbaks till Forskningsfabriken, duschade och tog en snabb bastu.

Nu ska jag jobba klart.

5 kommentarer:

  1. åh gud, hur skönt lät inte det?
    Själv kämpar jag som en gnu för att bli av med den här envisa, envisa förkylningen. Någon gång ska den väl ändå släppa. Och snön också. Sen ska jag också ge mig ut i löpspåret

    SvaraRadera
  2. Wohoo! Bra kämpat! Stans mest respektingivande backe, och på asfalt dessutom! Följer du också Anders Szalkais halvmaratonprogram?

    SvaraRadera
  3. Härligt jobbat, Frida!

    SvaraRadera
  4. Dukto!!!
    Men du! Om man ska baka Fridas pappas limpor (!!!) och sätter degen på kvällen som du gör ibland? Ska man ha den i kylen? Eller framme? :)

    SvaraRadera
  5. Yogamamma: dumma förkylning, hoppas den försvinner snart!

    Marialino: näpp, jag kör inget program, utan springer bara det jag har lust med.

    mia: tack!

    yllet: jag låter degen stå framme! lycka till!

    SvaraRadera