tisdag 14 september 2010

lite suddig i konturerna

På fjärde kvällen som gräsänka börjar jag känna mig lite mör.
Att hämta trötta barn hos dagmamman.
Dra hem dem, för trots att de är trötta vill de inte gå hem.
Laga mat, och samtidigt underhålla trötta barn.
Försöka få barnen att äta maten. Ibland går det bättre.
Ibland sämre.
För jag vägrar att enbart servera "barnmat".
Sanera efter middagen.
Natta barnen.
Efter fyra kvällar utan avlastning känner jag mig lite suddig i konturerna.
Och har lite kort stubin. Försöker att inte låta det gå ut över barnen.
Att vi blivit bjudna till vänner i morgon kväll känns fantastiskt skönt.
Och alla ni ensamstående föräldrar.
En stor eloge till er!

10 kommentarer:

  1. Jag känner igen den känslan. Brukar också tänka på de ensamstående föräldrarna, WOW vad jag beundrar dem! Inklusive min mamma under min uppväxt :-)

    Kram

    SvaraRadera
  2. verkligen, de har min respekt också! liksom du. TVÅ stycken. jisses! minst femdubbelt så svårt tänker jag. all heder!

    SvaraRadera
  3. Lillan: ja, de gör ett hästjobb!

    fialia: åh. tick-tack.

    SvaraRadera
  4. och du, av den suddigheten syntes inte ett spår vill jag meddela! kram

    SvaraRadera
  5. fru a: det blir värre frammåt kvällen ;)

    SvaraRadera
  6. Jag tänker väldigt mycket på ensamstående föräldrar nu. För jag är ensam med barnen fyra kvällar i veckan, varje vecka, hela långa mörka hösten. Det är tufft. Och väldigt, väldigt roligt.

    SvaraRadera
  7. Jag förstår att du känner dig mör, heja dig!

    SvaraRadera
  8. Yogamamma: oj, tufft! all respekt till dig.

    Omentjej: som tur är somnar de innan åtta, så då kan jag återhämta mig lite.

    SvaraRadera
  9. Jag beundrar ALLA föräldrar... (sa hon som kastats in i stora familjen)

    SvaraRadera
  10. Loppanlej: man klarar det man måste, liksom...

    SvaraRadera