tisdag 25 januari 2011

tjohooo!

I dag beslöt jag mig för att testa lite löpning, efter ett tags vila pga knäont. Som jag har längtat. Tidigare, innan pausen kände jag mig rätt trött på löpning, och tänkte att jag var värdelös på det. Men nu när jag fått vila har insett att jag ju gillar att springa. Jag har längtat. Jag fattar att jag aldrig kommer bli speciellt snabb eller vinna några tävlingar, men bara att få springa. Mest av allt längtar jag efter att springa långt. Ja, jag längtar faktiskt till maran i maj! Så i dag beslöt jag mig alltså för att testa knäet. Inte långt, för det kändes lite dumdristigt. Men 5 kilometer blev det. Fem sköna kilometrar som jag njöt av, trots snö, vind och middag som dunsade runt i magen. Det finns ju faktiskt inget skönare och mer tillfredsställande än motion utomhus. Hurra!

9 kommentarer:

  1. Härligt! Man är ju aldrig så löpsugen som när man inte kan springa. Det gäller bara att komma ihåg det sen... :)

    SvaraRadera
  2. hejja hejja! you go girl! så där kändes det i söndags. första milen på många många månader.

    och nu kommer en otroligt dum fråga, som definitivt inte hör hit.
    surdegsgrunden...om du får mögel i kanter på burken och lock...vad gör du då? Slänger, börjar om på nytt? Hjälp!

    SvaraRadera
  3. mellanbarnet: sant!

    mia: hmm, mögel är inte bra, och svårt att bli av med, så det är nog slänga som gäller, tyvärr. in i kylskåp tidigare nästa gång?

    SvaraRadera
  4. okej...börja om från början...men jag tycker inte att degen reser sig ordentligt...läser om den där chokladmoussekonsistensen vilket det definitivt inte är...är också som en vattenyta när jag inte skakat...men det läste jag var normalt? stackare! tusen frågor!

    SvaraRadera
  5. mia: chokladmoussekonsistensen brukar jag inte heller uppnå. vattenytan ovanpå brukar jag också få, inget problem. generellt är jag inte så noga med min surdeg, när jag inte använder den brukar den stå i kylskåpet, helt oompysslad. Sen tar jag fram den, matar den och låter den stå framme över natten när jag vill använda den, då kommer den till liv igen. lycka till!

    SvaraRadera
  6. Så gott för dig! Löpning är som en religion, baske mig. Ser att mia har dig som surdegscoach. Min coach heter Lisa.... :D

    SvaraRadera
  7. Åh! Vad härligt det låter! Finns ingen bättre känsla än när benen bara pinnar på av sig själv. Får ta tag i det igen när bebisen kommit :)

    SvaraRadera
  8. Åh! Vad härligt det låter! Finns ingen bättre känsla än när benen bara pinnar på av sig själv. Får ta tag i det igen när bebisen kommit :)

    SvaraRadera
  9. libby: alla behöver vi coacher i livet!

    Killmamman: ja, det är härligt!

    SvaraRadera