skol-ångest all over again

I går var det häng med barnens klass. Sista veckorna innan de splittras och börjar ny skola. Så vi träffades för grill och brännboll. Vädret uppförde sig ok, och det var upplagt för en trevlig kväll. Och visst hade jag trevligt. Men ett visst mått av obehag smög sig också in. Kunde inte riktigt sätta fingret på det, men pratade med maken om det på vägen hem, och han kände samma sak. Så kom vi på vad det var: det känns som att gå i skolan igen. Det finns klickar med coola, tuffa, töntiga. Jag känner mig lite utanför och vet inte riktigt vem jag ska prata med. Går fram till ett föräldragäng, men de verkar så tajta och bjuder inte in till konversation. Slutar med att jag står för mig själv i utkanten. Sen blir det brännboll. Brännboll innefattar allt jag är dålig på (bollar, slå/kasta, springa). Skoljympa-klumpen i magen kommer som ett brev på posten.

Oh well, jag hittade några andra föräldrar som kände typ samma lika, och vi hoppade brännbollen och var "hejarklack". Grottade ned oss i hemska minnen från skoljympan. Planerade hur vi skulle kuppa avslutningsfikat och i stället ta med snittar och bubbel.

Så, allt om allt en trevlig, om än lite ångestframkallande kväll. Barnen var i alla fall nöjda.