mitt liv som Fraidi på 140 tecken.

Disputerad immunolog, fru och tvillingmamna. Bloggar, springer, cyklar och spelar marschmusik. Gillar skor och armband.

en grej som jag vågade göra fast jag egentligen inte tordes

Tar ett rubrikförslag från Yllet.

När jag var i 20-års åldern var det mycket populärt att åka utomlands för en längre tid. Folk åkte som AuPair eller utbytesstudent eller luffade i Asien. Jag stannade hemma. Flyttade några ynka mil öster ut från Västerås till Uppsala. Förändringar är inte min bästa grej. Jag blir orolig och får klump i magen. Men tillslut var min utbildning nästan över och helt plötsligt hade jag planerat att åka till San Francisco för att göra mitt examensarbete. Så en dag i februari 2000 stod jag med en gigantisk resväska på flygplatsen i SF och väntade på att bli upphämtad av en doktorand på labbet jag skulle till. Han dök upp och jag fick sova på hans vardagsrumsgolv några nätter. Efter några dagar fann jag ett eget ställe att bo på och jag lyckades inrätta mig ett litet liv därborta. Gick till labbet och försökte vara duktig (jag var minst tio år yngre än alla andra och mycket oerfaren). Försökte träffa lite vänner (jag var fortfarande 10 år yngre än alla) och hängde på alla roliga grejer som dök upp. Jag blev en mästare på att roa mig själv och en mästare på att hänga på allt som hände. I åtta månader var jag där och det var läskigt som f-n nästan hela tiden, samtidigt som jag hade jättekul. Och vilken självförtroende-boost det var att klara nåt som jag egentligen inte tordes!