ett litet hallå

Men sorry! Jag försvann IGEN! Förstår om jag har noll komma noll läsare kvar.

Är dock lite upptagen med att:

1. Jobba
2. Tänka på att jag ska ha semester på Korsika nästa vecka
3. Försöka hålla mig borta från att klicka hem något från Rodebjers rea.

Den här är ju så fin så att jag dör, men även på rea ganska dyr. Och inte direkt ett plagg jag BEHÖVER.

don´t look back in anger

Dagens Frida, the tired edition. Väcktes mitt i natten av tonåringar som hängde på vår gård och sjöng Oasis. Lyssnar dagens tonåringar på Oasis? Eller var det två 40-åringar som fick feeling i sommarnatten?

nationaldag de luxe!

Om man spelar i musikkår är det lätt att få nationaldagsfeeling. Bara att ikläda sig mörk ylleuniform och ge sig ut i solen bland flaggviftande människor och spela lite marschmusik. Min bästa nationaldagstradition, har nu gjort samma-lika i över 20 år. Såklart tillsammans med musikkårsvänner, om jag gick ut ensam i uniform och började tuta skulle nog folk tycka jag var (mer än vanligt) galen.

Sen: häng på gräsmatta med familjen. Grill med vänner. Även det väldigt svenskt, inklusive lite kylslagen utomhusmiddag. Svenskare kan det väl inte bli? Skulle väl varit om det kom lite regn också...

på besök i skärgården

I fredags packade vi bilen för en svensk sommarhelg (dvs både bad- och regnkläder) och drog för att hälsa på vänner i deras stuga på Gräsö. Första gången för mig där och wow, så vackert! Fredagskvällen bjöd till och med på sol!

Trots lite moln resten av helgen var vi ute nästan hela tiden, jag tog årets första dopp (lite kallt, men när möjlighet till bad i havet ges är inte jag den som är den), vi grillade, barnen lekte och det var allmänt idylliskt.

Inte lika idylliskt i dag, med regn och jobb. Men i morgon är det ju ledigt igen, och på fredag är det skolavslutning! Att tiden alltid ska gå så fort!

skol-ångest all over again

I går var det häng med barnens klass. Sista veckorna innan de splittras och börjar ny skola. Så vi träffades för grill och brännboll. Vädret uppförde sig ok, och det var upplagt för en trevlig kväll. Och visst hade jag trevligt. Men ett visst mått av obehag smög sig också in. Kunde inte riktigt sätta fingret på det, men pratade med maken om det på vägen hem, och han kände samma sak. Så kom vi på vad det var: det känns som att gå i skolan igen. Det finns klickar med coola, tuffa, töntiga. Jag känner mig lite utanför och vet inte riktigt vem jag ska prata med. Går fram till ett föräldragäng, men de verkar så tajta och bjuder inte in till konversation. Slutar med att jag står för mig själv i utkanten. Sen blir det brännboll. Brännboll innefattar allt jag är dålig på (bollar, slå/kasta, springa). Skoljympa-klumpen i magen kommer som ett brev på posten.

Oh well, jag hittade några andra föräldrar som kände typ samma lika, och vi hoppade brännbollen och var "hejarklack". Grottade ned oss i hemska minnen från skoljympan. Planerade hur vi skulle kuppa avslutningsfikat och i stället ta med snittar och bubbel.

Så, allt om allt en trevlig, om än lite ångestframkallande kväll. Barnen var i alla fall nöjda.