Innan Sessorna avlades vägde jag 5-6 kilo mindre än vad jag gör nu. Det var det smalaste jag varit i vuxen ålder. Det var inte resultatet av nån diet, utan jag bara åt bättre och tränade lite mer än tidigare i mitt liv. Jag var inte jättesmal, men jag trivdes i min kropp och skulle gärna vara där nu med. För som det är nu är jag inte helt nöjd. Fåfäng visst, men jag vill gärna komma i mina gamla byxor och helt enkelt känna mig snygg. Och hälsosam.
Träningen går ok, det är det där med ätandet. Jag äter för mycket onyttigheter. Fikabröd. Min enkla regel är egentligen att inte äta sötsaker i veckorna. Och den tänker jag följa nu. Så ni som träffar mig, snälla truga inte om det bjuds sötsaker. För att må bra och trivas med mig själv så måste jag säga nej tack.
tisdag 27 januari 2009
nej tack
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Precis min tanke - det är inte värt den där bullen eller godispåsen :)
SvaraRaderasara: men precis! Fast det är så svårt när folk trugar och man gärna inte vill säga rakt ut att man försöker hålla igen.
SvaraRaderaDet är faktiskt viktigare att sköta kosten än träning! I motsats till vad många tror...*sade hon snusförnuftigt* :-)
SvaraRaderaPia: jag vet, och det är det som är svårt för mig. Eller, jag äter bra och varierat, men lite för mycket, speciellt av sötsaker!
SvaraRadera