onödigt

Har börjat med en ny grej. Vaknar kl 03 och kan inte somna om på typ en timme. Himla onödigt om ni frågar mig. Jag vet inte ens varför detta händer. Jag ligger inte och grubblar heller, vilket ju är lätt hänt där mitt i natten. Ett tag för några år sedan hade jag problem med grubblerier på nätterna, och då gick jag faktiskt tillslut till en beteendevetare. Det var jättebra, och på bara tre träffar hade han hjälpt mig jättemycket. Jag fick den möjligheten via företagshälsan och det var verkligen guld värt. Tips till alla som känner att ni är på väg mot en ohållbar situation.

Nu känns det alltså inte lika jobbigt, bara lite onödigt att vara vaken där mitt på natten. Då vill man ju sova. Har ni några tips?

21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.

Det får bli de gånger som barnen somnar utan knot, inte allt för sent. För jag har två barn som INTE GILLAR ATT SOMNA. Det har de aldrig gjort. Inte som bebisar, inte som 6-åringar. Just nu är vi inne i en ganska bra fas, men det brukar ändå vara ropande, gnällande, kissande, bråkande i uppåt en timme efter godnatt innan det är tyst från tvillingarnas rum. Så ni förstår känslan av att vilja vråla HIGH FIVE! de gånger det går smidigt. Fast det gör jag ju inte. För tänk om de skulle vakna igen??

urk på burk

Sov som en kratta andra natten i rad. Trots att jag gick och la mig i tid och varvade ned och hela tjofaderittan. Jag behöver min make bredvid mig så är det bara! I kväll ska jag testa med en bloggträff och kanske sover jag gott sen?

payback time

Trogna läsare av den här bloggen vet att våra små fyraåriga tvillingar (ofta kallade S&S här) inte är några mästare på att somna på kvällarna. Det ropas, fnissas, sjungs, kissas, skriks, leks tills mamman blir vansinng. Varje kväll. Alla metoder vi provat för en lättare insomning misslyckas. Jag maler i mitt huvud: "det är bara en fas, det är bara en fas, detärbaraenfas, detärbaraenfasdetärbaraenfasdetärbaraenfas". Men nu, nu får jag payback: de älskar att sova läge på morgnarna! På vardagarna är det inget plus när vi måste dra upp dem och göra iordning två mycket trötta rufstroll för dagen. Men på helgerna! Då vaknar jag allt som oftast först av alla i familjen, och kan få en skön morgon med me, myself and I. Mycket angenämt sällskap I tell you! Måste tänka mer på det under alla fasansfulla nattningar. Måste.