Man kan gå upp med tvilling 1 och laga pannkaksfrukost till resten av familjen.
Satte klockan på aptidigt för att baka klart den här godingen. Blev mumsigaste frukosten i mannaminne.
Det är ju ingen hemlighet att vår familj älskar snö! I dag har vi:
Vi har åkt skridsko, tvättat, gått på innebandyträning, lekt med kompisar, storhandlat och snart badat barnen. Maken har dessutom skrivit på en artikel. Han är ju läkare, och bedriver forskning på "fritiden". Typ. Eftersom det inte går att få så mycket ledigt från kliniken få han skriva sin avhandling på lediga dagar. Jag är inte avis.
Ännu ingen träning för mig, men jag funderar på ett kort hemmapass senare i kväll. Dock känner jag mig helt trött och omotiverad. Vi får se. Men jag borde, för jag vet att jag mår bättre efteråt. Oh well.
I dag har vi pysslat inne typ hela dagen. På ett bra sätt. Sovmorgon och långfrukost, och sen hemmafix. Soffan dammsögs, skor putsades, tvätt veks, hallen rensades, golv dammsögs, mm. Så himla gött! Precis en sån dag som vi behövde. Nu blir det hemgjord sushi och Tarte Tartin till middag. Älska söndagar!
Inte lika uschlig i dag. När barnen skulle ut i mulleskogen tog jag en långpromenad. Jag skulle inte kalla den rask, men skön. Och lerig.
Och han hunnit jogga, gymma, jogga, gå på matmarknad och strosa i Botan. Inte illa.
Sweet alltså, det här med ledig måndag. I dag har jag socialiserat massor. Och stått massa i köket för att utfodra alla jag socialiserat med. Men jag gillar att utfodra nära och kära, så det är bara najs.
Nu laddar vi för sista april med löpning genom löptur genom ett festande Uppsala, lite mer matlagning och en kombination av öl och smågodis
Skogspromenad på jakt efter påskris och videung med Tina och Karl.
Firar våffeldagen med surdegsvåfflor, blev mycket goda. Men som vanligt går man in i våffelväggen så himla fort.
Tackade nej till lekdejt med en av S&S:s dagiskompisar. Mamman tyckte det var lämpligt att lämpa av sin unge här, fast hon vet att jag är ensam med barnen hela veckan. Inte OK tycker jag, och dessutom gillar jag varken ungen eller mamman. Och dessutom nr 2 har jag redan andra planer i dag, med barn och föräldrar som jag gillar. Inte är väl det för ego?
Nu eftermiddagsvilar vi lite och laddar för utehäng med några andra vänner. Det gäller att utnyttja helgen till max, eller hur?
Två hostiga tjejer softar i soffan. Jag dammar och viker tvätt. Ute är det svartvitt.
I går fick jag sovmorgon och kände mig lite bakis efter lördagens fest, trots att jag inte förtjänade det. Var en sväng till jobbet. Åkte till gurkstaden för badrumsinvigning och fick hänga med familj och vänner. Kom hem rätt sent och orkade inte mer. Inte blogga. Så nu är det redan måndag.
Häpp.
Tog det piggaste kiddet (vår familj har nån sorts tröttsjuka just nu, alla vill bara sova hela ti´n) och drog till IKEA. Shoppade bilen full med pryttlar till Hälsinge-huset (och en del godis, man måste ju överleva sommaren och i Norrland finns väl inget godis?). Nu tänker jag att vi nog måste gå ut. Cykelfärd mot ny, spännande lekpark får det nog bli. Måste bara vänta på att kaffe-effekten kickar in efter lunchen.
Fyraårskalas. Blåsigt med soligt ute. Tårta med svenska jordgubbar. Massa presenter. Grillbuffé till middag. Nu: planering och beställning av veckans mat.
Man kan dra till Länsmuseet och köra ambeblans.
I dag efter mulle-/badaktivteterna skulle jag pressa in veckans långpass. Att springa hem var nämligen alldeles långpass-lagom långt. Värmde upp genom att bära ett trött barn på axlarna 1 km upp till bilen. Regnet stod som spön i backen och jag bytte i bakluckan på bilen (ibland är det bra att vara liten). Joggade i väg och allt kändes bra, jag hade verkligen längtat efter detta pass. Det regnade, men var behaglig temperatur. Sprang på i ca 6 min/km, vilket är ett helt OK tempo för mig. Turen gick i natursköna omgivningar i ca 5 km. Sen vek jag (helt enligt plan) in på Lärdomsstadens "trekking-led", Gula Stigen, som går rakt norrut genom stan, utnyttjandes alla grönytor/skogspartier som staden har att erbjuda. Fint som snus. Och lerigt som en leråker. Man hade behövt terrängskor för att få fäste. Jag hade inga terrängskor och alltså inget fäste. Halkade omkring som Bambi på hal is, hoppandes mellan lerpölar och trädrötter. Farten sänktes avsevärt. Efter 7km var jag nära att ge upp och promenera hem. Men då tänkte jag att nej, jag ska inte låta de negativa tankarna ta mig, jag ska banne mig kämpa på, trots att det går långsamt! Och det gjorde jag. Halkade vidare och försökte undvika att svälja de stora stim av mygg/knott som befolkade de fuktiga skogsstigarna. Tillslut kom jag ut ur skogen och körde de sista 4 kilometrarna på asfalt. Och här kunde jag, trots att jag var helt stum i benen, öka igen. Fästet var åter och benen kunde pinna på. Totalsnittet på rundan blev rätt kasst, men jag är så nöjd med att jag tog mig runt, och kunde öka efter dippen. Det var det där lilla extra som jag hade behövt ta fram under Varvet. Men nu har jag börjat bygga pannben, och tjockare ska det bli!
I dag var vi på utflykt till en strand i lärdomsstadens närhet tillsammans med ett annat gäng treåringar och deras familjer. Målet för dagen var att håva in lite intressanta vattendjur att titta på. När alla andra barn intresserat började håva skrek S&S "bulle, bulle, bulle!", så vi fikade i stället för att titta på vattendjur. När sedan de övriga familjerna hade kommit fram till fikat slet S&S av sig kläderna och hoppade i vattnet. Det var inte varmt och regnet hängde i luften. De flesta andra satt i flecekläder och huttrade. Men inte mina barn heller, de badade glatt tills vi drog upp dem (när läpparna är blå är det dags). Knasbollar.
