När man går från illamående till darrigt hungrig på två röda sekunder är det inte lätt att laga mat. Men mat måste man ju ha. Därför är Keldas soppor verkligen guld. Fisksoppan med en laxfilé i, eller thaisoppan med lite kyckling = mums. Dessa ska alltid få finnas i mitt kylskåp framöver. Nu har vi dessutom fått en micro, så om jag blir desperat får jag väl nalla av makens Gorbys som han köpt för att ta med till förlossningen ;)
torsdag 17 maj 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag levde på Keldas soppor när jag skrev min avhandlig. Jag åt fisksoppan så ofta att jag inte tål den nu :)
SvaraRaderacecilia: jag vet inte alls vad jag levde på när jag skrev min avhandling. men inte var det den bästa mathållningstiden i mitt liv ;)
SvaraRadera