Ofta är det inte så jobbigt att tvillingar. Men ibland så. I går skulle jag för första gången gå på barnvagnspromenad utan maken. Stoppade ner prinsessorna som sov gott i vagnen. Knatade i väg och hade det allmänt gött i solen. Efter en halvtimme vaknar Signe och börjar kinka lite. Men inte så farligt. Snart vaknar även Stella och skriker hysteriskt. Stoppar henne i sjalen. Då börjar även Signe tokskrika. Går ett tag och byter sedan barn i sjaln i hopp om att Stella somnat om däri. Icke sa nicke, hon gallskriker snart igen. Då ger jag upp och tar upp henne på axeln och drar den tomma dubbelvagnen med kvarvarande arm. En snäll tant hjälper mig med vagnen några kvarter. Väl hemma har båda barnen somnat och jag kan dricka lite vatten och äta en frukt på pensionärsbänken. Packar in vagn och barn som vaknar och skriker tills jag lyckas mickla fram tuttarna. En försmak av hur det blir om två veckor när maken börjar jobba. Suck.
onsdag 8 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
All min beundran till tvillingföräldrar. Jag skulle vilja ha några extra armar ibland och jag har bara ett barn...
SvaraRaderaHua! Alltså tvillingar är ju dubbel glädje men då ska man nästan ha en nanny tror jag ;)
SvaraRaderaHåller med E om att jag beundrar tvillingföräldrar. Kan du amma båda samtidigt? Tycker själv det är tillräckligt knökigt med en bebis som ålar och donar.
SvaraRadera*garvar*
SvaraRaderakänner igen mig. efter två kanondagar på egen hand med sessorna hade vi full kalabalik igår. Piff vägrade vara mer än en mm ifrån mig =hela dagen i selen. när Puff sov gick det an, men när båda var vakna och ledsna....men det gick. bara för att det måste.
men jag börjar förstå dem som kräver att maken brer 10 mackor och lägger i kylen innan han drar till jobb, för laga mat blir det ju inget av de dagarna.
kram
en södertäljebo: det går faktiskt riktigt bra att dubbelamma.
SvaraRaderakapybaran: jag tänker satsa på att ha färdiga matlådor i kylen!!
Been there, done that!
SvaraRaderaTyvärr slutade med att jag mest höll mig hemma och inte var ute på promenader i ett par månader. Hoppas att det blir bättre för dig.
oj, och jag som tyckte att det var tufft att ge mig iväg med Signe sådär i början. Du är cool du, som fixar det där :)
SvaraRaderajonna: ja, jag hoppas kunna gå ut emellan åt!
SvaraRaderaact as if: jag försöker i alla fall vara cool ;)
Du kommer att klara det galant när pappan börjar jobba! Det är knöligt o gnälligt o kämpigt ibland, men ju mer du orkar/vågar dig ut på desta bättre kommer det att gå, med lite is i magen och uppfinningsrikedom fixar man gnälliga ungar. Och de gånger som allt fungerar bra betalar alla de jobbiga gångerna!! Det viktiga är nog bara att lyssna på sig själv, och faktiskt tillåta sig att bara vara hemma och ta det lugnt när man känner för det.
SvaraRaderaWow, vilken syn det måste varit! Bra för en annan som enbarnsmamma att få lite perspektiv... med ens blev mina få promenader med barnvagnshataren inte så farliga :-)
SvaraRadera