I går hade vi några vänner över på middag och hade inte alls lust med skrikkalas. Vi hade laddat upp med ersättning och nappflaska att eventuellt testa. Men i stället löste vi det genom att de låg hos mig på amningskudden från 17.30 till 20. De åt inte hela tiden, utan sov mest, men så fort de vaknade till stoppade jag in tutten i munnen på dem så somnade de om utan skrik. Maten fick jag äta där i soffan. Men det gick bra. Sedan vid 20-tiden kunde vi lägga dem i deras säng utan större problem, och vi vuxna kunde ostört fortsätta kvällen. Visst, det kanske inte håller i längden att fortsätta så, men just nu känner jag att jag gör vad som hellst för att slippa skrik. Och om Prinsessorna blir nöjda av att få vara näranära och använda mig som en levande napp så tycker jag att det är helt OK!
I dag ska vi bli bjudna på lunch, det är också helt OK!
söndag 23 september 2007
jag, en levande napp!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det låter ändå som ni har det bra. Jag tycker absolut att du har rätt inställning. Inget är för evigt och jag är övertygad om att du kommer att få två trygga damer när de blir äldre. Det är värt allt slit. När de är 7 stora månader som min brutta är i morgon så sover de plötsligt hela kvällarna från 19.00. Man tankar i dem välling vid 18.30 och sen ammar man vid 22.00 igen.. sen soooover de. 5,5 och 6 kilo är verkligen inte fy skam, 6,5 vägde Mandy vid den åldern ser jag här. Nu är det stadigt på 8 :D Jag hörde rykten om ett bebiskalas, jag ska höra mer med Emma om saken :D Ha det bra!
SvaraRadera//Jenny