Jag är inte så mycket för att gnälla, men nu ska jag göra det. Just nu är de flesta kvällar med Prinsessorna fördjävliga. Det börjar kinkas vid 18-tiden. Jag ammar som tusan och de somnar nästan. Men bara nästan. Så vaknar de till, runt 20-snåret och då blir det skrikfest. Inget hjälper. Vi bär, jag försöker amma mer, vi bär, lägger ned dem, bär mera, ammar mera, ja gör allt vi kommer på. Men inget hjälper. Napp har de i princip aldrig tagit. Vi tror att det hela beror på att de är övertrötta, men vi vet inte vad vi ska göra för att hindra det. Det är hjärtskärande att se dem så ledsna och samtidigt är det superjobbigt att höra detta skrikande. Ska det vara såhär? Vad gör vi för fel?
På dagarna är de inte såhär, så vi tror inte att det är nåt fysiskt fel på dem.
fredag 21 september 2007
lite gnäll
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
man FÅR gnälla! det ÄR jobbigt med två. bvc-psykologen sa en klok sak "detär så många som talar om för en hur jobbigt det är med tvillingar att man som förälder känner att man måste försvara sig och framhålla att det inte är så farliogt" och så kan jag verkligen känna....
SvaraRaderaang sessornas kvällshumör så har jag inget stalltips. vår Puff kan få liknande "ryck" ibland och då är hon för trött. för henne är det då antingen bäranära eller låta ligga ifred som gäller, 50-50 chans att gissa rätt...
håller tumme för att de lugnar ner sig. man behöver sina kvällar...
förresten, kan de vara hungriga? vi har så smått börjat laborera med tillägg på kvällen just för att de vill amma så mycket och jag undrar om det hinner rinna till i deras takt.
SvaraRaderaAlltså när man har 2 småtroll så får man gnälla. Jag har bara ett och gnäller dubbelt så mycket som du. ;)
SvaraRaderaHur gamla är de nu? För enligt den där boken Växa och upptäcka världen så har de ju faser där de kan vara extra kinkiga. Stella gillade inte heller napp men jag testade lite då och då och till slut gick det. oftast efter att hon ätit.
Usch så jobbigt!
SvaraRaderaTänkte precis som kabybaran, de kanske är hungriga, det kanske inte räcker med bröstmjölk. Försök ge dem mer tillägg. Sen behöver det ju inte vara något heller, bara en extremt gnällig period.
Våra tjejer tog i heller napp i början men min svärmor kom på tekniken för att få dem att ta den. Du stoppar i nappen på dem, håller dem tätt emot dig liksom liggandes, du "pressar" du fast nappen mellan dig själv och barnet. Låter helt brutalt när man försöker beskriva det men det funkar. Till slut så lärde sig våra tjejer att ta och att gilla nappen.
Och du, man får gnälla!! Man måste lufta ventilerna ibland.
Hoppas att det blir bättre snart.
Kram
Såg att någon skrivit hungrig här ovan, vi hade en gnällig son precis i början när vi kom hem, när vi sen gav honom extramat på kvällen (tillägg) så blev han lugnare, kanske kan vara så att de är hungriga?
SvaraRaderaHoppas ni kommer på vad det är.
Kram
Hej! Precis så har alla våra 4 barn varit på kvällarna (kanske från ca kl 18 till 23) mellan ca 1 mån till 6-7 mån.
SvaraRaderaMed första barnet var det urjobbigt, med andra helt ok och med twinsen gick det riktigt bra - trots skrikperioderna. Vi var instälda på det, satt med varsin tjej i soffan och tittade på textade filmer (för man hörde ju inte riktigt vad som sas annars :-D)
Jag har ammat alla våra barn och de har gått upp som de borde - eller mer. Så hunger har jag inte trott på för vår del. men de har varit väldigt pruttiga och verkat ha ont i magen, så jag tror deras små magar inte varit riktigt utvecklade och när man ammar har man u inte riktigt koll över hur mkt de får i sig - våra kanske åt FÖR mkt på kvällarna för att deras magar skulle må riktigt bra?.(OBS, en av mina amatör-teorier) Plus att de hade ett väldigt sugbehov. När tjejerna var 2-3 mån så fick de nappar, och efter det samt att de fick Minifom var kvällarna lugnare.
Hoppas det lugnar ner sig, det är jobbigt nu - men snart minns ni knappt det här, jag lovar! (Eller så är det bara jag som har ett fruktansvärt selektivt dåligt minne, haha)
Lite sent inlägg men dock...
SvaraRaderaJag tror på övertrötthet! Maja blir precis likadan när hon blir för trött. Kan liksom inte slappna av och då hjälper ingenting. Tålamod, tålamod, tålamod...
Kämpa på med nappen - det är en gudagåva (M gillar nappen sedan Lisas bröllop) för kinkiga bebisar och deras föräldrar.