I dag var det dags för första träffen med föräldragruppen. Stressade mig igenom morgonen för att hinna dit till kl 10. Prinsessorna hatar vagnen och skriker hela vägen. Jag tappar plåstet på hälen och skavsåret börjar blöda. Jag kommer fram och inser att jag tagit fel på tiden, det är kl 13. Går hem igen och äntligen somnar sessorna. Allt kändes superstressigt, men om man ska se det från den ljusa sidan så fick jag en extra promenad i den soliga höstdagen. Fast jag önskar verkligen att sessorna inte var sånna vagnhatare!
torsdag 13 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Peo var extrem barnvagnshatare. Tog knappt några promenader alls med honom när han var liten. Och han är ju född i april, så det hade varit grymt om han älskat sin vagn. Men icke. Närhetstörstande ungar, är det det vi har...?
SvaraRaderacamilla: närhetstöstande var ordet! om jag bara hade en bebis skulle jag lätt bära henne i sjal jämt. men det går ju liksom inte med två!!
SvaraRadera