sångstund + dagens påhopp

I dag var det bestämt att vi skulle gå till stadens bibliotek med föräldragruppen för att bevista en sångstund för barn. Jag är lite skeptisk till sånna aktiviteter, mest för att det känns så ohanterligt med två vilda bebisar. Men de gillar ju när man sjunger, så jag beslöt mig för att gå. Rödögd efter en natt med lite sömn hastade jag iväg (det började redan 10, vilket är tidigt i en tvillingmammas värld). När vi kom fram var det som jag befarat: trångt, varmt, svettigt. Inte var själva sångstunden så mycket att hurra för heller, det brukar vara myckt trevligare på öppna förskolan. Sessorna var åliga och gnälliga och jag kände mig bara svettig och gråtfärdig. Där blir vi inte stammisar. De ur föräldragruppen med "lätta" barn stannade kvar för att gå på fik och göra ärenden. Vi andra gick hemmåt och försökte söva/lugna barn. Väl framme vid vårt lokala kondis var kidsen rätt lugna/sovande, så vi beslöt oss för lunch på uteserveringen (!). Det var vi och en man med barnvagn. Efter en halvtimme reser han sig och säger med mycket aggresiv röst:

-Tack för att ni med ert högljudda prat har väckt min son! Vanligtvis brukar han sova två timmar, men nu blev det betydligt kortare!

Vi blev helt paffa och visste inte hur vi skulle reagera. Vi hade ju valt uteserveringen för att våra barn sov, och pratade därför med väldigt låga röster. Men mannen var mycket arg och hävdade att vi skrek! Vi blev alla tre helt förbannade, men som tur var går mannen innan fullt slagsmål bryter ut. Fy tusan vad jag blir förbannad av folk som anklagar mig för saker jag inte gjort! Och om han tyckte vi var så högljudda kunde han väl sagt åt oss innan hans son vaknade. Vi om några borde ju fatta! Det var säkert en buss eller nåt som väckte hans son och mannen behövde väl ta ut sina aggretioner på nån, men å så arg jag blir! Blir arg bara jag tänker på det!

Kanske får "dagens påhopp" bli en ny kategori här på bloggen.