sessorna

Våra fina prinsessor är ju (såklart) tvillingar, men vi vet inte om de är enäggs eller tvåäggs. För att veta säkert måste vi göra ett DNA-test, och det har vi inte gjort. Kanske gör vi det nån gång i framtiden. Utseendemässigt är de väldigt lika, men inte identiska. Jag ser skillnad på dem, och (oftast) maken. Men det är ingen stor skillnad och andra än jag och maken har svårt att se skillnad på dem.

Beteendemässigt är de också väldigt lika, men inte identiska. Signe är lite före i utvecklingen, och har alltid varit. Men det är inte mycket som skiljer. De är båda två charmtroll som oftast är glada. Att sitta still och ta det lungt är ingen favoritsyssla, det ska helst hända saker hela tiden. När vi går upp på morgonen (oftast runt 7) kan de sitta i sitt rum och pyssla ett slag (favoriten är att "läsa" böcker), och sen äter vi frukost. Det är jättekul att försöka äta själv, även om det än så länge mest resulterar i kladd. Efter frukost brukar de kunna pyssla runt i lägenheten ett slag till, att dra ut alla CD-skivor är en favorit. Andra favoritsysselsättningar är att försöka klättra upp på allt som går, samt krypa in i det som går att krypa in i (lådor, bokhyllor, skåp). När det blir för trist går vi ut en sväng. Om morgonen varit tidig somnar de gärna ett slag i vagnen, även om jag försöker styra om till att sova EN gång per dag, efter lunch. Att åka vagn är helt OK nu förtiden (till skillnad mot förra sommaren då det var fruktansvärt), men efter ett tag vill de komma loss och leka. På lekplatsen är det kul att gunga, åka rutchkana och såklart klättra på allt som går att klättra på. På eftermiddagen blir det gärna lite kinkigt, speciellt när jag försöker laga mat. Jag försöker allt som oftast laga mat som hela familjen kan äta tillsammans, men ibland blir det barnmatsburka. Funkar det också. Matlusten är oftast god, speciellt om det serveras nåt som de kan äta själva. Blodpudding och pannkakor är en favorit.

Motoriskt är väl tjejerna inte speciellt tidiga. De har krupit sen 8-månader (Signe var nån dag före syrran), och stått stadigt själva nån månad nu, men går inte riktigt än. Men jag tror att Signe är på G, hon tar fler och fler steg. Stella är lite fegare och vågar inte riktigt försöka. Men det lossnar nog snart.

Snackar gör gullungarna också. Inte med riktiga ord förstås, det låter mest dadadada, mmmmamamamamma, men ljuvligt bedårande. Jag förstår i alla fall oftast vad de menar. Speciellt Signe är inne i en fas när hon ofta, ofta vill ha saker hon inte når/får. Då står hon med armarna uppsträckta och tjuter tills hon får som hon vill. Envisa unge. Stella är lite lugnare och kan sitta lite längre och pyssla med nåt. Att försöka sätta på ett lock på nån grej, eller fundera ut hur ryssdockorna passar i varandra. Fast oftast drar de runt tillsammans i jakt på bus och förbjudna saker. När man kommer på dem med nåt bus skrattar de så de skriker. Baby-wrestling är också kul, även då skrik-skrattas det.

Ja, det var en del av allt som Sessorna är och gör. Vi behandlar dem såklart som två individer, samtidigt som vi inte vill tillskriva dem egenskaper bara för att. Stella ska inte behöva vara den lilla, svaga, bara för att hon var minst när de föddes, och är så fortfarande. Och Signe ska få vara liten och gosig när hon vill, även fast hon är större och lite "före". De bara är våra fina gullungar, så lika men ändå så olika.