onsdag 5 november 2008

but why?

Varje gång jag är själv hemma när Sessorna ska somna går det käpprätt åt h***e. Skrik, gråt och allmän sovvägran. Jag får ångest.

8 kommentarer:

  1. De känner på sig att det är läge, så måste det vara... Kram på dig!

    SvaraRadera
  2. sara: jo, det är väl så. Eller så är maken helt enkelt bättre på att natta!

    SvaraRadera
  3. Så är det här hemma också. Det går oftast snabbare när sambon nattar. Så jag har inget råd till dig. Men du har min sympati! Idag var det visserligen inga direkta protester, men det tog ändå mer än en timme innan hon somnade, trots att hon var trött.

    SvaraRadera
  4. att vara mamma: ja, det är väl bara att acceptera. Men det är ju så synd att de måste bli så arga och ledsna innan de kan somna, trots att de är trötta. Andra gånger somnar de på några minuter, helt utan knot...

    SvaraRadera
  5. Jo mannen är helt klart bättre på läggning hemma med.. Om jag lägger är sonen otroligt otröstlig när han vaknar på natten men om mannen lägger är det inga problem. Mer separationsångest från mamma???

    SvaraRadera
  6. issevisse: det är väl så...

    SvaraRadera
  7. ja men så är det ju. de gör då rakt aldrig som man tänkt!!
    :-)

    SvaraRadera
  8. johannapannan: men varför, kan man fråga sig!

    SvaraRadera