Jag älskar mitt jobb. Maken har inte lika starka känslor för sitt. Ändå är det han som får gå till jobbet och jag vara hemma med Sessorna tills inskolningen börjar och sen ta hand om största delen av densamma. Vet inte riktigt hur vi tänkte där. Dessutom har maken typ världens oflexiblaste jobb, så det går inte direkt att ändra på heller. Å andra sidan är mitt mycket flexibelt, så jag hoppas kunna slänga in några jobbtimmar då och då under inskolningen (beroende på hur det går alltså).
Visst det är mysigt att vara hemma med Sessorna, men i dag när Signe vrålade i 45 minuter för att hon inte fick åka pulka (så svårt att administrera när man är ensam) och de bara ville kladda med maten så blir man lite trött. Så beter sig ingen på mitt jobb...
måndag 5 januari 2009
miss i planeringen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Haha, är det eran blåa pulka som ligger slängd utanför porten? Synd att det inte är mer snö. Jag har en finfin kälke som man kan sitta två barn i.
SvaraRaderaLåter mindre skoj med skrikande barn i 45 minuter. Har du öronproppar? ;OP
SvaraRaderatina: näpp, vår är röd och ligger på balkongen!
SvaraRaderasusanne A; nej, men när de var bäbisar brukade vi använda öronproppar ;)
Vi börjar redan planera vårt hemmavarande med nästa bebis och kommer vara hemma exakt lika länge så vi slipper fundera :D Signe verkar vara en envis typ, jag tror aldrig Mandy skrikit mer än 5 minuter i sträck faktiskt :D Hon är en riktig mespropp!
SvaraRaderavet precis, en del saker funkar bara inte ensam med två kids. hoppas du får jobba lite och att maken kan vara hemma mer och baka :)
SvaraRaderaJenny: mina barn är hemskt envisa och kan skrika nästan hur länge som helst!
SvaraRaderaLinda K: näpp, det är inte lätt att vara tvåbarnsmorsa alla gånger!