När jag bloggar om mina träningspass så gör jag inte det för att skryta, utan för att det är så peppande för mig. Peppande med glada kommentarer. Peppande att inte banga nästa träningsrunda. Peppande att veta att ni vet. Fast den här veckan blir det lite dåligt med träning. Spelningar och massa annat jox. Och sen är maken hela borta hela helgen, och ensam med Sessorna blir det inte så mycket träning. Får väl lasta dem i cykelkärran och ta ett extra tungt cykelpass. Springa hem från jobbet nån dag ska jag väl också kunna klämma in. För nu SKA extrakilona och dallermagen bort. Bort, bort, bort.
måndag 17 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Klart att du ska träningsblogga! Värsta peppande även för läsaren. Kör hårt!
SvaraRaderaBra! Så brukar jag också göra.
SvaraRaderamellanbarnet: då fortsätter jag!
SvaraRaderaMia: det funkar ju faktiskt. fler än en gång har jag tänkt banga träningen, men så kommer jag på att jag outat det på bloggen, och då blir det ju pinigt att skippa.
Heja! Du peppar mig med ;)
SvaraRaderaJa, det är ju tanken med blogg. Att veta att folk vet och det gör att man vill leva lite bättre för att inte behöva ljuga. Jag befann mig i spåret igår kväll. Det var skönt men jag kan inte springa eftersom jag har Tilde i sjalen. Jag läser om dina flåsningar och blir inspirerad :D
SvaraRaderaJenny: inte fel med sjal-promenad heller!
SvaraRaderaFröet: härligt, låt oss peppa varann!
SvaraRaderaSkryt tills du blir blå! Jag skryter med, som du säger, det är peppande, man är ju STOLT när man tagit sig igenom skiten!
SvaraRaderaLa Linda: såklart man får vara stolt! Vi är ju så himla duktiga!
SvaraRadera