om löpning

Den uppmärksamme har märkt att jag börjat blogga en del om löpning. Undan för undan har intresset smugit sig på mig. Fram tills för några år sedan avskydde jag att springa, och klarade knappt några km utan att få nästintill panikkänslor. Det rörde sig inte om att jag var i SÅ dålig form, jag hade bara mentala spärrar för löpning. Sen började jag tänka att det var en helt OK träningsform när inte jympa/gym fanns att tillgå. Så i några år lufsade jag då och då (mest under sommaren) i knapp styrfart. För ca 1,5 år sedan blev min make löparfrälst och jag började också springa lite mer, mest för att det är en lämplig träningsform för en småbarnsmamma med ont om tid. Maken springer rätt många lopp, och nånstans har jag blivit lite sugen på att testa jag med. Så för nån månad sen anmälde jag mig till GöteborgsVarvet. Och nån stans där tog det hus i helvete. Jag följer ett gäng andra sköna bloggtjejer som gillar att springa. De peppar mig massor och jag försöker springa längre och fortare. Jag köper träningskläder och drömmer om en bra löparklocka. Funderar på om mina skor kommer klara vinterträningen. Tänker på hur jag ska lägga upp nästa löppass.

Hur ska detta sluta?

Förlåt alla ni som inte är intresserade av löpning. Jag ska försöka att inte nörda loss för mycket här.