om en morgon

Man går upp mitt i natten (känns det som eftersom det är så evinnerligt mörkt), duschar och känner sig rätt fräsch och snygg. Äter frukost i lugn och ro eftersom barnen fortfarande sover. Känner sig fortfarande rätt piffig. Väcker barnen och försöker få dem att klä på sig och göra andra morgonbestyr. Lätt tidspress. Börjar känna sig lite svettig, men fortfarande ganska snygg. Klär på alla barnens ytterkläder (overall mot kylan, galonisar mot leran). Känner svetten börja rinna längs ryggen av brottning med motvilliga barn. Drar på sig själv alla ytterkläder för att överleva cykelturen. Frisyren är ett minne blott när man drar på mössa och cykelhjälm. Ut i kalla morgonen som är en blandning av snö, is och lera. Knölar ner de motsträviga barnen i cykelkärran och spänner fast densamma vid cykeln. Händerna blir kalla och smutsiga. Torkar av dem på överdragsbyxorna. Cyklar med nästan 30 kg cykelkärra till dagmamman. Med svetten rinnande i ansiktet krånglas barnen ur kärran och överlämnas till dagmamman. Försöker cykla långsamt till jobbet för att inte svettas ÄNNU MER. Som om det vore möjligt.

Framme, och den där post-dusch-fräscheten känns väldigt avlägsen.