I dag skulle jag springa makens milrunda, som är drygt en mil. Jag har sprungit den en gång tidigare, med maken. Jag är inte så bra på att hitta, och den här rundan går genom stadsdelar där jag normalt inte vistas. Först gick allt finfint. Sen gjorde jag fel vägval och fick vända och springa tillbaka en bit. Sen missade jag helt en avtagsväg och den alternativa väg som jag då fick ta involverade ett stort vägarbete som det var svårt att ta sig förbi. Nånstans där tappade jag fart och lust och det gick trögt ett tag. Jag fick visserligen tillbaka både lust och fart efter ett tag, men så där jättefort gick det inte. Men ändå, jag kom hem tillslut!
söndag 17 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så bra att de slapp efterlysa dig ;O)
SvaraRaderaVilken tur att du hittade hem.
SvaraRaderaKul att det går bra för tjejerna med juniorsäng. Vi hoppas det går bra för Melvin även ikväll. Han har inte sovit middag idag så han är supertrött nu. Intar för tillfället lite kvällsvälling och sen blir det sängen direkt.
Susanne: ja, det var skönt!
SvaraRaderaEn Mölnbobo: hoppas han somnar sött nu då!
Hahahah, ja det är ju det som är huvudsaken... att man kommer hem! :D
SvaraRaderaMinna: ja det är liksom viktigast av allt!
SvaraRaderaKomma hem är ett bra mål tycker jag!!
SvaraRaderaLoppanlej: sannerligen!
SvaraRadera