I dag när jag "powerwalkade" hem från jobbet fick jag ett enormt sug efter löpning. Så så fort vi fått S&S i säng drog jag på mig alla 13 klädeslager (och då räknar jag ändå vantar, skor och strumpor som en enhet vardera) och stack ut. Grym musik i lurarna och spritt i benen. Körde lite lugn uppvärmning och sen fem stycken 1k-intervaller. Jag behöver ju öva fart. Efter sista tusingen var ansiktet helt ömt av kyla. Avslutade med 20 minuter lugn jogg och bara njöt av den gnistrande snön och musiken i lurarna.
Nu har jag ätit en återhämtningsmacka med jordnötssmör och ska snart krypa ner i sängen.
tisdag 23 februari 2010
tusingar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Va härligt det lät!
SvaraRaderapernilla: ja, det var faktiskt härligt!
SvaraRaderaUnderbart! :-D
SvaraRaderamia: ja, det är härligt när det känns bra!
SvaraRaderaHeja vad duktig du är! Och vilket dåligt samvete jag fick. Måste också. Nu när Vera faktiskt sover om kvällarna alldeles själv finns egentligen inga ursäkter längre. Bara att göra som du och dra ut! Älskar ju att springa egentligen. Det är bara vägen dit som så här vintertid känns seg och trist. Allt påklädande osv...
SvaraRaderaMikeala: jag veeet, det är jättesegt att komma ut. Man får sätta upp mål för sig själv, och gärna be sin älskade att peppa/tvinga en! Hejja oss!
SvaraRaderaHärligt jobbat! Superstarkt att sticka ut sent i kylan :D
SvaraRaderaMiranda: ja, ibland har man inget annat val.
SvaraRadera