Jag vet att det är en bedrift för en som typ nyss hatade att springa att ta sig igenom en halvmara. Men jag kan ändå inte skaka av mig tankarna på misslyckande, att jag inte kan springa fort. Jag är så jävla rädd för att det ska kännas för jobbigt. Nu har jag inte sprungit en meter efter Varvet. I morgon ska jag springa Blodomloppet 1o km. Och det känns inte bra. Jag vet att jag kan springa en mil, men jag vet också att jag inte kan göra det fort. Så jag förskottsneggar. Och har ångest.
Men nu har jag i alla fall gjort en skön spellista och försöker, försöker tänka positiva tankar. Sen ska jag påbörja makens hemmasnickrade personliga träningsprogram och lära mig att älska blodsmak, mjölksyra och hög puls. Och ta revanch på halvmaran!
måndag 31 maj 2010
ångest, ångest är min arvedel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Frida, du tog ju dig runt! fatta vilken bedrift det är! huvudsaken är väl att man springer, inte hur fort det går?
SvaraRaderaoch vill du springa snabbare, så är väl inte ett lopp bästa platsen att testa första gången på, eller hur?
krama om dig själv nu. du har en frisk och stark kropp som orkar.
det är stort!
KRAM
Om jag orkade springa en mil så skulle jag vara enormt stolt, så sträck på dig kvinna! Du regerar ;)
SvaraRaderaLinda: du har så rätt, och jag vet att det är så, därför blir jag så arg på mig själv när jag håller på så där!
SvaraRaderaFröet: typiskt mig att aldrig kunna uppskatta att jag gjort nåt bra :(
Äh kom igen, se det istället som en grymt bra drivkraft att ständigt vilja bli bättre! Jag är minst lika impad av att du kan tänka dig att göra om det som av att du tog dig runt. Heja!
SvaraRaderaFör nio år sen sprang ("sprang") jag en halvmara på Kungsholmen/Södermalm i september. Minns inte vad den hette, men det var en grymt fin bana, så det kanske kan vara ett tips på nästa mål?
Lycka till imorrn! Jag håller mig till halva distansen :)
Du kommer att klara det alldeles galant! Du är jätteduktig, glöm INTE det! :-)
SvaraRadera*lyckospark*
Jag tror oxå att du fixar det. Men det är klart, för en som egentligen aldrig gillat att springa är det ju tufft att komma igen med en sån känsla. Men du är ju Frida så jag hejjar på dig. Mycket!
SvaraRaderaMeeen vad sa vi om det där med mental träning :-)??
SvaraRaderaFrida! det är ju inte hur fort du springer som räknas men jag förstår känslan.. Du tog dig runt!! Och om ett år lovar jag att du kommer kunna ta revansch!
SvaraRaderaAtt träna inför halvmara och en mil är ju två helt olika saker. Du har ju nötat distans fram till nu.
SvaraRaderaGe Blodomloppet en omgång nu - var inte rädd för att ta ut dig - du återhämtar dig snabbt, och sen så har du en tid att utgå ifrån och kan jobba utifrån den.
HEJJA!!!!!!!!!!!!!!
mellanbarnet: jag funderar på Visby halvmara 31/7. Förra året var det bara några hundra som sprang, känns lagom.
SvaraRaderaYogamamma: ja, jag ska nog komma ur den här dippen, måste öva lite mentalt också!
Pia: det är ju så svååååååårt!
issevisse: jag vet!!
Minna: jag ska försöka tänka att jag älskar blodsmak och hög puls så går det nog bra...