om ett lopp

Här kommer hela storyn. För er som är remotly interested. Ni andra kan sluta läsa nu.

På fredagseftermiddagen lämnade vi S&S hos mormor och morfar i Gurkstan och tog därifrån tåget mot Göteborg. Ett stekhett tåg som även blev försenat. Vi livnärde oss på nötter och riskakor. Inte helt optimalt som uppladdning kanske. Kom fram till GBG vid halv nio på kvällen, syster mötte upp oss och lotsade oss till hotellet. Skickade in våra väskor lite snabbt och drog sen ut på stan. En kort sväng, för att få lite mer substans i magen. Blev några tapas och en ananasjuice för min del.

Sov ljuvligt gott i skön hotellsäng. Vaknade lagom tidigt. Åt lagom mycket frukost. Konstaterade att det var soligt och fint väder. Kanske för fint? Eftersom maken startade i en av de första startgrupperna åkte vi rätt tidigt till nummerlappsutdelningen. Kollade in mässan som var varm och trång. Drack massa vatten, nojjade en del. Gick på toa tusen gånger. När maken och svågern gick mot start gick jag och syrran och åt lunch. Kollade sen in elitens start och försökte sikta maken därefter. Massa folk. Nojjade massor, drack en del vatten. Fler toabesök. Såg elitens målgång, förfasades över folk som stupade på mållinjen och fick bäras bort på bår. Såg maken gå i mål på bra tid och grät nästan en tår, rörd och nervös. Mötte upp maken. Försökte värma upp och samtidigt undvika solen så mycket som möjligt. Hoppade in sist i min startgrupp, ville inte stå och trängas i fållan. Min start gick, 1h och 20 min efter elitens målgång. Trångt i början, kunde inte börja springa förens några hundra meter efter startlinjen. Kom i gång bra och fick snabbt ett fint tempo. Ville inte spriga för fort pga värmen, men i drygt 5km höll jag ett tempo som fick mig att tro att jag skulle gå i mål på runt 2.06. Efter ca 7 km hände nåt. Jag kunde inte längre hålla tempot. Trots att jag var ordentligt uppvätskad och drack vid varje vätskestation började det gå mycket trögt. Tempot sjönk och sjönk och jag kunde inte göra nåt för att öka. Vid andra bron, med en rejäl stigning, höll jag på att börja grina. Nu gick ungefär hälften av alla runt omkring mig. Ambulanssirener hördes nästan lika ofta som publikens hejjarop och alla band runt banan. Jag försökte hålla mig positiv och vissa hejjarop ingöt lite mod i mig. Sprang upp för avenyn och möttes längst upp av en ljuvlig vattendusch. Skönt att svänga ner och få lite nedförsbacke. Kryssade långsamt mellan alla som gick. Jag gick faktiskt aldrig, men det gick inte fort för det. Kom till slut in på stadion där jag fick till en liten, liten spurt. Men att spurta 2 sista kilometrarna som jag hade tänkt var det inte tal om. Kom i mål, gråtandes. Var så besviken över tiden. 2.17.44.

Fast sen insåg jag att i princip alla hade haft det tufft i värmen, och så här i efterhand är jag ändå nöjd med att ha tagit mig runt denna känsloladdade folkfest. Mitt första lopp. 21 km. Jag, som alltid hatat att springa!

Efter bad OCH dusch gick vi ut och käkade på Grill del Mundo (där jag tror att jag siktade några andra bloggprofiler). Grymmisch mat och dryck! Däckade därefter i hotellsängen men kunde ändå inte sova så bra. För mycket intryck antar jag. I dag har vi hämtat upp S&S och kommit hem tillslut. I morgon är en annan dag, en dag då två fina flickor fyller tre år. Och jag har ont i låren.

Over and out.