lite suddig i konturerna

På fjärde kvällen som gräsänka börjar jag känna mig lite mör.
Att hämta trötta barn hos dagmamman.
Dra hem dem, för trots att de är trötta vill de inte gå hem.
Laga mat, och samtidigt underhålla trötta barn.
Försöka få barnen att äta maten. Ibland går det bättre.
Ibland sämre.
För jag vägrar att enbart servera "barnmat".
Sanera efter middagen.
Natta barnen.
Efter fyra kvällar utan avlastning känner jag mig lite suddig i konturerna.
Och har lite kort stubin. Försöker att inte låta det gå ut över barnen.
Att vi blivit bjudna till vänner i morgon kväll känns fantastiskt skönt.
Och alla ni ensamstående föräldrar.
En stor eloge till er!