I dag stod långpass på schemat. 15 eller 20 km skulle det bli. På med nya ryggan med inbyggt vätskesystem och ut i regnet. Redan efter 1 km var jag redo att vända om, kroppen var inte alls med. Långsamt och obekvämt. Men jag fortsatte. Beslöt mig för 15 km-rundan och kämpade på. Var på väg att ge upp flera gånger, men tillslut kom jag runt. Kroppen ville verkligen inte springa i dag. Oh well. Bättre lycka nästa gång.
söndag 31 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är duktig!
SvaraRadera15 km är ingen piece of cake, direkt det heller.
Desto duktigare att ta sig runt när det känns sådär :)
SvaraRaderamia: nej, det är ju sant. jag blir så påverkad av min make som springer 15 km lätt som en plätt...
SvaraRaderapernilla: ja, det var så jag försökte tänka.
Bra kämpat. Det är verkligen segt de där gångerna man bara inte vill. Men det var grymt att kämpa så länge. Jag hade säkert vikt av efter fem...
SvaraRaderaMinna: jag var på väg att vika av flera gånger, men insåg att jag skulle bli så arg på mig själv.
SvaraRadera