dag 02 – Min första kärlek

Han hette Peppe och började i min klass i tvåan. Han var skitsöt med kort, blont hår och vi var precis lika långa. När vi gick i trean och skulle ha en dansuppvisning blev jag skitbesviken när jag inte fick dansa med honom. Det visade sig att han blev precis lika besviken, och så blev vi ihop. Det innebar att vi satt bredvid varann varje dag i matsalen. När det var klassdisco eller födelsedagsparty (kalas var ju bara för barnungar) dansade vi tryckare med varann, och bara varann. Jag kunde lägga mitt huvud på hans axel när vi dansade (det har aldrig hänt med någon kille senare i mitt liv) och det var så mysigt att stå där i mörkret och krama honom till tonerna av Rick Astleys ljuva stämma.

Nån gång i fyran eller femman tog det slut och jag lämnade "fråga-chans-lappar" till några andra killar i klassen, men det blev aldrig riktigt samma sak. Sen dröjde det till ettan i gymnasiet innan jag hade en pojkvän igen. Han var också blond och rätt kort, men inte så gullig visade det sig. Fast det är en annan historia.