dag 07 – min bästa vän

Lite ångestladdat inlägg, speciellt eftersom jag vet att många av mina vänner läser här. Jag tror inte att jag har nån bästa vän, jag har flera mycket goda vänner. I perioder har det funnits de som betytt speciellt mycket, så jag får ta upp dem.

Nicke. Vi bodde grannar i radhusområdet och började väl leka så fort man börjar leka med andra barn. 2-3 års-åldern? Min mamma brukar berätta hur jag sa "Nu går jag till Nicke, hejdå" och så var jag försvunnen. På våra trehjulingar drog vi runt på äventyr, allt inom radhusområdets trygga gränser. Han flyttade nån gång innan vi började skolan, och sen har jag aldrig mer träffat honom.

Linda. Vi gick i samma klass på lågstadiet och var s.k "bästisar". Lekte hemma hos varann, jag till och med gick med på att leka häst för hennes skull, trots att jag inte gillade det. Hon började i en annan skola i fyran och så småningom gled vi isär.

Ida. Blev min nya "bästis" efter Linda. Vi var de två korta fnittriga tjejerna som ingen lärare kunde hålla isär. Frida-Ida-Ida-Frida. Lekte mycket och intensivt, bland annat sydde vi kläder till våra troll-dockor. Hon var duktigare än jag, och håller än i dag på med att sy. Jag har inte sytt nåt sen dess. Ida flyttade i början av högstadiet och vi tappade kontakten helt. Tills vi alldeles nyligen hittade varann på nätet och har återupptagit kontakten. Kul.

Lisa. Lisa och jag gick i samma klass på högstadiet, och hatade typ alla andra i vår klass. Varje morgon gick jag och hämtade upp Lisa innan vi gick till skolan, att komma själv var otänkbart. När andra var ute och hängde på helgerna satt vi hemma och diskuterade Twin Peaks. Vi var nog lite nördiga... Lisa och jag ses fortfarande nu och då, fast nu var det tyvärr länge sen.

Stina. Stina och jag var som ler och långhalm under gymnasiet. Vi hade tusen kostiga idéer och klädde oss imellanåt i matchande kläder. Vi träffades under högstadiet och skrev ett långt brev till rektorn på gymnasieskolan om varför vi borde få gå i samma klass. Lyckades väl övertyga, för vi fick gå i samma klass. Tappade tyvärr helt kontakten efter gymnasiet.

Johanna. Johanna och jag lärde känna varann under gymnasiet (typ, väl?) och flyttade sen båda två till Lärdomsstaden för att plugga. Insåg att det där med korridor inte var nåt för oss, så vi skaffade en lägenhet ihop, tillsammans med Sussi, en kursare till Johanna. Under tre år var vi i princip oskiljaktliga. Vi hade tv-kvällar, lagade mat ihop, festade på nationerna, anordnade spektakulära hemmafester, fyllde i varandras meningar och klädde oss i liknande (likadana?) kläder. Vi hann bo i två olika studentlägenheter innan våra vägar skiljdes och jag skaffade eget i Lärdomsstaden och Johanna emigrerade till Hufvudstaden. Vi ses fortfarande, men kan inte längre fylla i varandras meningar.

Lisa nr 2. Jag minns exakt när jag "föll" för Lisa. Det var nyår i Tänndalen 1998, hon var kursare med Johanna och hade följt med oss upp på vår nyårsresa. Jag tror vi blev bästisar på stående fot. På tolvslaget stod vi och höll om varann och kollade in raketerna. Sen var vi oskiljaktliga i 3-4 år. Vi var som ett par, umgicks varje helg och hade mailkonversationer varje dag på jobbet. Spelade samma instrument i samma studentorkester. Vet inte hur många rostmackor med marmelad jag ätit i hennes kök efter en partykväll. Typ samma vecka träffade vi våra respektive nuvarande makar och sen blev väl inte kontakten lika tät. Tur att vi träffade killar samtidigt säger jag bara, nåt annat hade kunnat bli trauma. Nu bor hon i Norrland, vilket är alldeles för långt bort. Men ändå, I will always have Lisa!

Jenny-Sara-Åsa. Mitt finaste tjejgängskonglomerat som alltid kommer finnas där. You know I love you!

Maken. Klyschigt jag vet, men nowadays är det maken som är min bästa vän. Så är det bara.