I dag var det löpardag. Med sällskap skulle jag jogga runt i Uppsala.
Besvikelse nr 1: Sällskapet bangade, hon hade tränat för mycket.
Oh well, jag kan ju springa själv, det gör jag ju nästan jämt. Tar på mig alla hundra lager vinterspringkläder och låter MrGarmin hitta GPS-sateliterna och lufsar iväg med siktet inställt på den 15-kilometersrunda som jag så länge ignorerat.
Besvikelse nr 2: Knäet känns inte alls bra. Jag måste halta. Efter 600 meter ger jag upp och går hem igen. Det har aldrig hänt mig förut. När jag väl kommit ut bangar jag inte. Men jag insåg att det inte är bra att riskera skada. Jag har haft känningar i knäet förut, men mest om jag varit för stillasittande, och det har alltid känts bättre när jag sprungit. Men vad är det nu? Är det spinningen i går? Crap.
Nu känner jag mig grumpy och otillfredsställd. Blä.
torsdag 30 december 2010
besvikelser
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
aj aj. men klokt att du avbröt träningen! men sweet lord vad man blir griiiinig när löpningen inte blir som man tänkt sig. vila och kom igen senare är bättre. krya knä't!
SvaraRaderainte bra!
SvaraRaderaLöparknä? Överträning?
Krya på sig, knät!
Beth: ja, jag hoppas knäet blir bättre snart!
SvaraRaderamia: jag har haft lite känningar förut, men det har alltid funkat att springa ändå. surt.
Mäh, vad trist! Hoppas knät smörjer upp sig snabbt!
SvaraRadera