hur man än vänder sig har man rumpan bak

Jag har två barn. Samma ålder. Emellanåt är konkurrensen dem emellan mördande. Det allra viktigaste är vem som kommer först med klädpåtagning på morgonen. Det allra sista momentet är påtagning av cykelhjälm. Något de behöver hjäp med. Alltså blir det jag som bestämmer vem som blir klar först. För jag kan inte ta på båda hjälmarna exakt samtidigt. Hur jag en gör blir det ett barn som kommer några sekunder efter sin syster, och därmed börjar storgråta och skrika så att hela huset väcks. Att jag varje* morgon mässar att det inte är nån tävling, och att det är JAG som kommer sist (eftersom jag hjälper dem först och sen klär på mig) hjälper föga. Varje morgon har jag ett barn som är argt och ledset. Hur jag än gör. Suck.

*nu är det ju inte jag som ansvarar för lämning varje morgon, utan nu beskriver jag varje lämningsmorgon som jag är inblandad i. Jag misstänker att pappan har det likadant.