men åh! pt2

Man kommer hem, glad och pepp på att få träffa sin familj efter en lyckad arbetsdag. Finner att kidsen är helt ur gängorna. Middagen är (som vanligt) ett inferno av kladd, dåligt bordsskick (jag vet att de KAN, om det VILL) och skrik. Hintar om ett upplägg som Akan-Kakans. Detta leder bara till att det ena barnet tror att vi ska starta nån sorts pärluppdrag, nu på genast (trots att ingen uppförde sig vid bordet). Efter maten följs nån sorts hysteri, där barnen hoppar i soffan och skriksjunger fram tills dess att det är dags att gå till säng. Då skrikgråts det åt orättvisan i att behöva kissa och borsta tänderna. Och orättvisan över att inte få nån hostmedicin eftersom man slutat hosta.

Nu när barnen äntligen somnat känner jag mig som ett vrak, helt utan initiativförmåga att göra nåt vettigt av resten av kvällen. Maken som jobbat natt och sen sovit alldeles för lite har i nån sorts mani börjat städa kontoret/biblioteket/gästrummet. Jag sitter apatisk i soffan och funderar på när man får gå och lägga sig.

Vilken flopp till kväll.