Första sträckan, i motvind: "Alltså, det här med landsvägscykling, är det så himla kul egentligen?"
Nån mil in på rundan, i medvind: "Shit alltså, landsvägscykling är ju guds gåva till mänskligheten. Jag anmäler mig nog på stört till 150 km-klassen av det där loppet som går här i stan om en månad. Det fixar jag ju utan problem!".
Mot slutet, fyra cyklade mil, nu grym motvind igen: "Landsvägscykling = djävulens påfund. Aldrig att jag ställer upp i nåt lopp, ever!
Hemma igen efter drygt 44 cyklade kilometrar: "Gött mos! Nu är jag värd tusen liter vatten och en glass!"
Nästa dag: "Aj, min rumpa!"
måndag 18 april 2011
saker man kan tänka på under premiärturen på räcern
Posted by Frida at 4/18/2011 08:34:00 fm
Labels: ceci n´est pas une träningsblogg, man cyklar för mycket
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så du är också lite öm i sittdelen alltså? Aj, aj. Men det är väl en vansesak hoppas jag... 150k blir det inte för mig. Kanske korta banan - men bara om det är fint väder.
SvaraRadera/vackertvädercyklisten
mellanbarnet: korta banan vid fint väder låter som en bra plan!
SvaraRadera