-"Det är ju galenskap att springa en mara utan vettiga långpass i benen på sista tiden"
-"Men ändå, tänk att få jogga runt Stockholm en solig vårdag"
-"Det är inte värt all ångest"
-"Jag har ju ändå tränat rätt bra hela vintern och våren, en del kortare löpning och så långpass på skidor/cykel"
-"Tänk om knäet pajjar!"
-"Knäet kommer absolut att hålla!"
-"Näe, jag VILL inte!
-"Jo, jo, jo, jag VILL och jag KAN, och nåt långpass får jag in innan det är dags."
Ja, ni fattar, helt schizofrent i min hjärna just nu.
fredag 6 maj 2011
lyssna på mina tankar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Va rädd om ditt knä. Det är sjukt långt och belastningen blir så stor. Jag har fortfarande problem med knät.. ett år senare. Kram
SvaraRaderaJag tycker att du ska stå över. För din egen skull. Du kommer att känna dig så lättad när du väl sagt det högt. Och här på bloggen.
SvaraRaderaEller så bestämmer jag åt dig: Spring inte, maror kommer åter, knän får man dras med.
Kram!
Ja, jag tror som ovanstående. Vore inte roligt om knät pajade helt...men jag förstår helt din tankegång. Svårt val!
SvaraRaderaJag kan inte säga hur du ska göra. Det är verkligen jättesvårt.
SvaraRaderaFörstår precis på pricken ältandet....! Men Maran är
SvaraRaderav ä l d i g t lång! Väg in det, tror man ska ha sprungit mycket och omväxlande innan man ger sig ut på en sådan lång tur på asfalt! Men du känner själv bäst vad du pallar men var rädd om ditt knä.
Jag håller med ovanstående skrivare. Varför stressa fram en mara. Lägg upp en långsiktig planering och gör det i en takt så att ditt knä håller. Det är coolt att ha sprungit en mara, men det blir fånigt om det blir på bekostnad av ditt knä.
SvaraRaderaalla: tack för stöd, nu har jag bestämt mig för att inte springa. det känns bra!
SvaraRadera