Ute på min standardcyklingsrunda som brukar gå standardlångsamt stötte jag i kväll på en karl i vita cykelkläder på kolfiberhoj med högprofil-däck. Och inte en sån där överviktig karl med gott om pengar men ont om riktig kondis, utan en vältränad man i 30-års åldern. Han signalerade att han var intresserad av sällskap så jag hängde på. Förklarade att jag inte tränade i nån klubb och mest körde själv, och nej, jag ska inte köra Vättenrundan. Allt medan det såg ut som han söndagscyklade och jag och mest svarade ja eller nej på hans frågor och försökte hänga på. För inte oväntat var han en starkare cyklist än jag. Men ändå, typ 15-20 km hängde jag på hans tempo som var en bra bit över min bekvämlighetszon, och i slutändan kom passet upp på högre snitthastighet än vanligt. Och nu känner jag mig mör, men nöjd.
onsdag 8 juni 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
hahaha, Frida...du blev väl uppraggad där på cykeln!
SvaraRaderaLinda: jo, man är ju så snygg i tajta cykelkläder som visar alla valkar... men jag talade om att maken väntade hemma, och jag tror han mest var sällskapssjuk.
SvaraRaderaVilken draghjälp! Skönt att få kroppen genomcyklad. :-D
SvaraRaderamia: verkligen!
SvaraRadera