Förra veckan, utan maken, med barnen på Gotland längtade jag enormt mycket efter att få gå till jobbet och vara ifred. En klipptid kl 18 lät ytterligare bra, nästan hela kvällen för sig själv. Nu sitter jag här på jobbet och längtar hem. Den där klipptiden i kväll känns som ett straff, när får jag egentligen träffa mina tre älsklingar?
Suck.
onsdag 3 augusti 2011
men är jag aldrig nöjd?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst är det lustigt det där med "egentid". Beror helt på dagsformen om det är bra eller inte.
SvaraRaderaJa jisses, man är aldrig helt nöjd. :D
SvaraRaderaMan blir aldrig nöjd. Så är det bara.
SvaraRaderaAtomflickan: precis!
SvaraRaderaVesna: det är väl bara att inse att det är sån man är.
jenny: ja, suck.