Drog på lunchträning och insåg att det var min gamla favvotränare från way back som höll passet. Hon som jag inte sett röken av på över fem år. Men nu: hon är tillbaka! Och i samma gamla vanliga form piskade hon skiten ur oss, på ett sätt som man blev glad av. Och hon kom ihåg mig från förr, när jag gick på alla hennes pass, jämt. Åh, jag är så lycklig och endorfinstinn nu!
onsdag 14 september 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Yey! Finns inget bättre än att träna med favvoledaren.
SvaraRaderaOch du är så himla duktig med din träning! Jag önskar att jag kunde få in i alla fall två-tre pass i veckan, men jag prioriterar alltid något annat nu.
Hihi, visst är det så... man kan få en liten crush på bästa tränaren!!!!
SvaraRaderaAtomflickan: det är svårt att hitta tid, jag vet!
SvaraRaderaLibby: och hon kände igen mig! så glad man blir!
Snälla, Frida! Ge lite av din träningsenergi till mig. Min motivation är just nu bortflugen...
SvaraRaderaDet där lät så härligt gött för kroppen!
mia: jag slutade tänka på tider och prestationer (ffa löpning) och gör bara det jag känner för. genast blev det mkt roligare. hoppas du kan få det så efter LL!
SvaraRadera