Efter nattens eskapader var jag rätt trött i morse. Men det vara bara att hoppa i uniformen och dra iväg på nästa spelgig, denna gång med klarinetten. När jag kom hem på eftermiddagen hade jag grov familjebstinens så jag kastade mig på hojen för att möta upp dem vid några klätterklippor utanför stan. Jag visste TYP hur man cyklar dit. Men så fick jag ett infall att ta en "genväg". Jag kan ju säga så mycket som så att det är inget man ska pyssla med om man har obefintligt lokalsinne... 17 km senare var jag hemma igen, utan att ha passerat några klätterklippor. Om jag inte mött en molekylärbiolog på häst som pekade ut riktningen för mig där mitt i skogen skulle jag väl fortfarande irra omkring där ute. Men det var en fin tur, och nu är jag mycket peppad på att rusta upp min gamla mtb som står i källaren.
tisdag 1 maj 2012
en tisdag som var en söndag
Posted by Frida at 5/01/2012 08:47:00 em
Labels: ceci n´est pas une träningsblogg, man cyklar för lite
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
ha ha, gulle!
SvaraRaderaAnna: haha, inget lokalsinne!
SvaraRadera