Fick lust att återerövra löpningen så jag stoppade ljudboken i öronen, snörade på mig skorna och gav mig ut. Tog en ny slinga genom lerig skog och kollade inte tempot en enda gång. Tänkte att det var ok om det bara gick marginellt fortare än en promenad. Målet var att springa (lufsa) hela tiden, utan att det kändes hemskt. Och det gick bra! Boken var spännande och skogen härligt lera. Vips hade jag sprungit nästan 8 km på ett tempo som är helt ok för mig. Mycket lycklig och med ny energi! Hurra!
Det ser ut som att vi har varit på ung. samma ställen och harvat runt. :)
SvaraRaderaBra jobbat förresten!
Duuuuuktigt!!! =))))) Saknar lopningen sa jag haller pa att spricka!! x
SvaraRaderaHelt rätt angreppsätt! Bra bra!
SvaraRaderaGRATTIS! Hurra, vad gött! Lerig skog är en lisa för själen... på så många sätt!
SvaraRaderaHeja dig
SvaraRaderaLovisa: jaså, vi kanske stöter på varann nån dag?
SvaraRaderaLinda: snart så!
Jessica: tack, kändes fint!
JoHo: fast det var inte lika lerigt som på NMTn...
Carina: tack!
Åh, vad bra du är! Härligt! :-)
SvaraRaderamia: ah, inte så bra, men bra för mig!
SvaraRadera