Detfinns en hel drös träningsformer jag gillar. All sorts cykling. Gym. Tabata. Skidåkning. Kettlebells. Promenader. Men löpning. Det är ju inte skönt. Ändå envisas jag med det. I dag sprang jag långsamt i 30 plågsamma minuter innan jag bytte till rask promenad. Plötsligt kunde jag uppskatta omgivningarna, tänka klara tankar och njöt av resten av rundan. Varför fortsätter jag att envisas med löpning, det är ju uppenbarligen inget min kropp uppskattar?
söndag 3 juni 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag försöker gå en långpromenad minst tre gånger i veckan. Finns inget som rensar ur skallen som en rask ensam promenad :)
SvaraRaderaPowerwalking är bäst! Ger verkligen hjärnan en genomkörare med :-)
SvaraRaderaHa ha, känner igen mig. Har försökt otaliga gånger. Jag brukar ta stavarna, det ger faktiskt väldigt mycket mer träning. Man kommer töntighetsfaktorn... : )
SvaraRaderaSluta springa då! Du kan så mycket annat :)
SvaraRaderaÄr det knät som inte vill?
SvaraRaderaMen cykling? Det är du ju haj på? Det ger ju kondis också.
sara: verkligen!
SvaraRaderaAnonym: yes!
Hallin: får kanske testa stavar...
mis: ja, jag tänker så!
mia: knäet, och min kropp som bara känns tung och seg. cykling är mycket roligare!
Haha. Jag är lite likadan. Har superkondis. Kör pump regelbundet. Anser mig vara ganska stark. Men löpning går inte. Jag envisas och har envisats sedan tidigt 90-tal. Är det korkat or what?
SvaraRadera