Tog en löprunda i går (jag vet, kors i taket, jag vet!). Det var varmt och som vanligt nuförtiden var benen stolpiga. Men rundan går till hälften längs havet, så jag bara måste springa när jag är här. När jag nästan var hemma snubblade jag på nån liten fjompig sten och ramlade raklång. Tänk er Anjas "sälen", fast i linne och shorts, på grusväg. Jag har varit med om skönare. Linkade hem och tackade min lyckliga stjärna att ingen såg mig. Idag är jag lite ledbruten, men som tur är verkar det mest vara skrubbsår. Klump-Frida!
fredag 27 juli 2012
klump-Frida
Posted by Frida at 7/27/2012 10:07:00 fm
Labels: ceci n´est pas une löpblogg, klump-frida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
ajaj, stackars. det där har jag också lyckats med, toksnubblat i farten och liksom halkat fram i gruset med handflator och knän. inte så skönt. krya!
SvaraRaderaAjajaj! Det måste gjort megaont! Skönt du inte bröt ngt ändå.
SvaraRaderaaj!!! tusan också. kram!
SvaraRaderaMen aj, stackars dig alltså!!
SvaraRaderaSmå stenar är jäkligt lömska. Krya på!
SvaraRaderaAttans vad ont! Gjorde precis samma sak några dagar innan vårt bröllop, inte så smart, men det var ju inte planerat typ:) Men det kändes så himla snopet att ramla.. Inte var man snygg heller, tack o lov för lång klänning på bröllopet:)
SvaraRaderamen AJ!
SvaraRaderaMen shit! Och vad snopen man blir när man ligger där raklång!!! Och så få ont på det! Orättvist vill man (jag) skrika!
SvaraRaderaaj aj aj!
SvaraRadera