Maken är bortrest, och då blir jag alltid lite extra känslig för barntjafs. För visst är det så att barn är extra bra på att tjafsa? Och kanske lite så att jag är extra envis... I går hade jag och Signe ett långt argument om vilka åldrar som tillhör tonåren. Jag hävdade 13-19. TretTON-NitTON liksom. Signe ville att även 12 skulle inkluderas. Hennes TOlv-argument bet inte riktigt på mig, och jag vägrade ge med mig. För det är ju FEL! Och jag vill inte säga nåt som är fel till henne. Jag försökte förklara det för henne, men det gick inte in. Det slutade att vi båda var skitsura.
I morse ville samma dotter ha ett par rosa, tjocka tajts. Vi äger inga sådana och jag försökte förklara att det inte går att skaffa nya kläder kl 07 på morgonen. Hon hävdade att hon ändå ville skrika 30 minuter över detta faktum. Jag blev sur.
Nu är vi vänner igen, men pjuh, så jobbigt det är. Jag FÖRSÖKER att inte tjafsa med mina barn, men jag kan ju inte heller säga vilka galenskaper som helst till dem för att blidka, och inte heller kan jag trolla. Hur gör ni andra föräldrar med era barn i dylika situationer?
torsdag 13 september 2012
saker man kan tjafsa om
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Stryper dem....
SvaraRaderajag ill göra som lena - ibland... men har klarat mig ännu så länge... och har varit mamma i 22 år. Håller med dig om att hävda sanningen, men det låter som om gullungen är på väg in i en "period" av trots och kanske inte så mottaglig. Som väl är, är barn olika i fick en mycket trotsig och en som varit mycket lindrigare. Storasyster var dagligen till salu under en period och det var väl surt hos oss - men felaktigheter och olämpligheter kan man ju inte acceptera (eller jag kan inte i alla fall)
SvaraRaderaJag brukar säga att det är jättebra att de vill diskutera bl.a., bl.a., men att de måste vara smarta och motivera sig ordentligt, gör de det så är det lugnt, vi kan ha olika uppfattning men då får man ju klargöra att deras uppfattning inte är en allmän sanning. Är det helt uppåt väggarna gäller " jag är din mamma jag bestämmer tills du är 18" alternativt " jag har gått i skolan längre än dig så jag har lärt mig hur det egentligen är". Btw är S övertygad att tonåring är en sjuka man får när man går typ i sexan. Inte helt ute och cyklar...
SvaraRaderaJag står på mig. Vet jag att jag har rätt så viker jag inte. Vissa saker är jag stenhård på t ex uppförande, rätt och fel. Och mkt mer såklart.
SvaraRaderaJag säger: googla då så får du se. Men det funkar kanske bara på stora barn :)
SvaraRaderaHaha! Jag had enog inte bråkat så mycket om tonåringsdefinitionen. Det var ju just definitionen ni hängde upp er på låter det som, och jag tycker att även i diskussioner med vuxna bottnar oenighet och tjafs i att man har olika definitioner av ett begrepp, olika vinklar. Som någon skrev här ovanför, man kan ju känna sig tonårig även som tolvåring. Eller 42-åring. Att uppfinna kläder är en annan femma...
SvaraRaderaJa jisses vilken skillnad det kan vara på tålamodet och förmågan att föra sansade och pedagogiska diskussioner med sina barn när man är pigg & glad mot när man är trött & stressad gräsänka.
SvaraRadera