sliten

Sweet lord jesus, i dag känner jag mig sliten. Gick ut rätt hårt med träningen i går: först ett gympass på lunchen, då jag INTE tog det lugnt. Mellan alla set gjorde jag upphopp/utfallshopp/jumping jacks/burpees, för att utmana pulsen lite. Jag är dålig på att jobba pulshöjande, men nu gjorde jag det. Ett svettigt pass på 50 minuter fick jag till.

Sen råkade jag boka en skiddejt med Mellanbarnet på kvällen. Jag tror vi båda var nära att banga (mörkt, tretton minusgrader), men har man bestämt så har man. Så vi satte av till en närbelägen golfbana som enligt skidspår.se skulle ha en fin 7km-slinga. Och finfint var det. När väl fingrarna blivit varma och mörkrädslehjärtklappningen avtagit gick det riktigt fint. -13 är ju ändå bra mycket varmare än -20 som jag hade i lördags morse och glidet under skidorna var betydligt bättre. Till skillnad från mig så KAN ju Mellanbarnet åka skidor, så hon och hennes orienterarlyx-pannlampa försvann rätt snabbt och kvar var bara jag, billighetspannlampan och månskenet. Fint som snus.

Men sen, efter dusch, middag och barnnattning så kraschade jag totalt. Orkade inte göra något mer än lägga mig i sängen och försöka bli varm (jag blir alltid så himla kall ett tag efter träning, allt blod går väl till musklerna eller nåt) och somnade tidigt, tidigt. I dag är jag mör i hela kroppen. Fast det är ju rätt skönt. Som ett kvitto på ordentlig träning.