Det börjar ju bli dags för mig att komma på vad jag ska bli när jag blir stor. Universitetsforskare var tydligen inte grejen, så nu tänker jag och nätverkar och skickar lunchinbjudningar till strategiskt bra människor och scannar jobb-siter och söker jobb och sånt där som man väl ska göra när man behöver ett nytt jobb. Vissa dagar går det skit, andra dagar får jag fint flyt och kommer på många bra idéer. Drar i väg mail och förfrågningar och jobbansökningar till höger och vänster och känner sig on fire. Och sen ba: folk svarar inte direkt. Vissa svarar inte alls. Frustrationen mina vänner, frustrationen! Men det är väl bara att fortsätta att vara ihärdig och nätverka och ringa och maila och ansöka.
Och ja, om nån av er därute behöver en disputerad immunolog som dessutom kan biokemi och molekylärbiologi och som kan jobba på labb eller utreda eller kommunicera forskning. Då vet ni att jag finns. Att jag är grymt trevlig vet ni ju redan, så vem skulle inte vilja jobba med mig?
onsdag 13 mars 2013
om otåligheten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag skulle jättegärna jobba med dig, fast mitt område är kanske inte direkt passande :)
SvaraRaderasara: gulle! Jag skulle också gärna jobba med dig. Kanske får skola om mig?
SvaraRaderaHärlig inställning där! Det kommer, såklart det kommer <3
SvaraRaderaHåller alla mina tummar!
SvaraRaderaOm jag ändå hade ngt att erbjuda dig...
hahahaha - ja, för chansen att jag skulle fatta dina grejor är lika med noll procent ;)
SvaraRaderaVem skulle inte behöva en disputerad immunolog som kan biokemi och molekylärbiologi?! Misstänker att det finns en hel del jobb inom ditt område häromkring, men det kan ju bli lite drygt att pendla mellan Uppsala å Palo Alto... :) Håller tummarna för ett finfint jobb på lite mer cykelavstånd. :)
SvaraRadera